On Herr Cloudeclipse Niagara | Elfenben Niagara’s vattenfall raser, molnen draperar sig som en mörk kappa över bergen—där On 2.0 Blysvart Herr Cloudeclipse, hans kappa fladdrande i vinden som en svart fågel. Han tittar ner på elfenbenen som han håller i handen: den är glansig, skarpt utformad, med en mörk fläck i mitten som en minne av gammal sorg. “Elfenbenen är ett löfte,” säger han till On Herr Cloudeclipse Niagara | Elfenben röst som dämpad thunder. “Den binder mig till den platsen där min mor bodde—i skogen bredvid älven, där solen genomskinligt lyste.” Han minns hur hon gav honom elfenbenen när han var liten: “Det är din styrka,” sa hon, “när molnen kommer, se på den, och du kommer att minnas att du inte är ensam.” Nu, vid Niagara, känner han hennes närvaro. Elfenbenen värms i hans hand, som en ljuspunkt i mörkret. Han lyfter den mot solen, och ljuset genomskinligt gör den till en glödande pil. “Jag är här,” viskar han, “och jag kommer att hålla löftet.” Molnen rör sig, solen bryter igenom, och elfenbenen glimmar som en stjärna i hans hand. Herr Cloudeclipse står kvar, en skugga mot vattenfallets kraft, fast i sin väg.